Mitt äventyr va nog det kallaste äventyret jag någonsin varit på. Det började med att jag tog tunnelbanan ända till stadshagen vilket skulle vara närmaste stationen till Ica Maxi, men nära var det inte någonstans. När jag kom upp från tunnelbanan hade jag ingen aning om åt vilket håll jag skulle gå. Jag såg en gata som verkade bra och började gå. Det va svinkallt och jag höll på att blåsa bort men som tur var hade jag Felicia i luren. När jag gått i ca 20minuter utan att veta var jag va någonstans gick jag in i den ända affären på 1mils avstånd. Dom där inne började babbla om att Ica inte öppnat än och att jag skulle gå nån annan stans.


Jag följde precis som dom sa att jag skulle gå och efter ett tag när jag gått förbi tunnelbanan igen började jag känna igen mig lite. Men ingen Ica Maxi fanns i närheten. Felicias mest sagda replik var nog: "SÄTT PÅ DIG VANTAR", kan vara förståligt eftersom att jag klagade om att mina händer började bränna för att som var så kalla och började skifta i kräftans färg.

När jag gått ännu längre, i ca 40min, kom jag fram till Västermalmsgallerian på kungsholmen. Nu kändes Ica Maxi kört men ja hittade massa andra affärer. Jag gick in på Ica supermarket, Pris X-tra, ÖoB, Dagslivs, Ica igen och nån mer. Men ingen hade min lilla sak... Nu kändes allt hopplöst och jag var skit irriterad och gav upp. Satte mig på 1an men bestämde mig sen för att gå av och gå på stan.

På stan var mitt mål att hitta röda strupbyxor och ett rött diadem. Jag vet inte hur många affärer jag gick in i innan jag hittade det, fast det blev svart diadem. Nu var ja ännu surare och gick in i varenda människa som gick förbi mig, mina fötter värkte, händerna va is och musiken på högsta volym. Jag hittade en buss station och valde nu att åka ända hem.

Mitt äventyr tog väl ungefär 2½h och mycket fick jag inte uträttat. Men det ska fortsätta imorgon kan jag lova, jag ger aldrig upp. To be continued....