Fick nyss en novell av kusinen som hon själv har skrivit. Jag blev rörd, jätterörd! Den va så fin, jag har aldrig blivit känslosam av sånna där små berättelser. Men att hon har skrivit den och den va så bra. Så sann. Usch jag var nära på att börja gråta. Vad är jag för människa? Har jag blivit en sån som gråter åt allt? Nej det hoppas jag inte. Den var iallafall verkligen verkligen bra - den heter höststormar. Grymt jobbat Alice!